tisdag 21 november 2017

Förändringen hos Silas

Silas har alltid varit en charmerande kille, men OJ, vad han förändras nu!! Till det bättre!!
Han mår så mycket bättre numera och är mycket lugnare än nånsin! Asså, lugn med Silas-mått-mätt!
Det betyder verkligen inte att han är lugn! Men det betyder att han kan koppla av och sova, inte reagerar på småljud och förbipasserande. Han är inte lika "på tårna".
Dessutom har han börjat kommunicera med oss människor mer.
Han går till dörren och tittar på oss när han är kissnödig. Och eftersom vi har reagerat på det och släppt ut honom så blir han ju mer benägen att göra det. Så är det ju med beteenden som lönar sig!
En till förändring som vi märker är att han på sistone fått bättre självbehärskning och verkar tänka mer på vad VI vill och inte bara på vad HAN vill..... Det är minsann en trevlig egenskap, även om jag gärna vill ha självständiga hundar till viss del.
Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker hans ögon har blivit mörkare och att de ser snällare ut. Som om det har flyttat in nån slags vishet i dem. Hela hans personlighet växer med tiden och det är så spännande att bevittna processen!
Han är en ljuvlig hund som verkligen vinner våra hjärtan allt mer med tiden.
Jag älskar att få dela min vardag med hundar som har sån tydlig personlighet och som kommer mig så nära. Jag lär mig nåt av hundarna hela tiden. Jag tror faktiskt att de gör mig till en bättre människa!

söndag 19 november 2017

Snö, viktproblem och ensamhetsträning

 Inatt kom första riktiga snön. Det har kommit typ snöblandat regn tidigare, men snön har inte lagt riktigt. Nu ligger det faktiskt kvar!Till hundarnas stora förtjusning!
  Silas sitt-kissar och kollar samtidigt in Lystra för att planera nåt litet bus.
Han är inte så noga med om han sitter eller står och kissar. Vissa dagar verkar det mer noga än andra, visserligen, men nä - han är faktiskt inte så noga.
Lite skönt, kan jag tycka, om han åtminstone inte prompt ska kissa mot varenda brevlåda, häck och staket som vi passerar på våra promenader.
 Det går uruselt just nu med ensamhetsträningen. Silas vill verkligen inte!! Vet inte alls hur detta ska gå. Nu har jag lovat att Paulina(dottern) ska få ta med Lystra till Luleå 2/1 och då måste jag ju hålla det. Men mitt mål var såklart att Silas först skulle ha hittat lugnet i ensamheten. Just nu ser det verkligen mörkt ut! Vi var uppe i 10 minuter ensam utan att jaga upp sig, men sen måste vi har gått fram för fort, och nu är han tyvärr nere på typ 20 sekunder!! Asså, ni hör ju!
Nu skiter han fullständigt i vad jag lämnar för godsaker åt honom. Så det jag gör är att jag tar ut Lystra en stund innan och hon får vänta i (en uppvärmd) bil eller följa husse nånstans. Sen går jag in och är med Silas några minuter innan jag lämnar honom. Tyvärr är han väldigt påverkad av att hon gått. Min tanke är dock att det inte ska bli så stora kontraster för honom om Lystra inte följer med mig när jag går. Silas skulle behöva vara helt själv hela tiden när vi tränar detta. Då hade det gått dubbelt så fort. Det finns nackdelar med att ha två hundar, minsann.
 Men det är bara att ha is i magen och låta det ta den tid det tar. Bakslag brukar kunna komma, men då är det bara att backa i träningen. Alla dagar är ju inte hunden på topp själv heller, och då kan det kännas lite jobbigare att behöva vara själv. De är ju väldigt lika oss på det sättet.
 Jag tror mer och mer på den här lösningen att Lystra får bo några månader hos Paulina! Nu känns det bara jobbigt nån gång ibland. Typ igår kväll när Lystra var så oerhört charmig och gosig mot både oss och svärfars, som varit här från Norrland. När hon visade sin stora kärlek så högg det till i hjärtat och jag påmindes att hon inte kommer vara hos oss under våren.
 Men jag tror faktiskt att hon kommer må bra av att få vara ensamhund ett tag. Och faktum är att om vi bara får till ensamheten så kommer det blir superbra för Silas också. Han kommer växa inuti!
 Vi har fått till balansen med maten för Lystra också. Hon är riktigt bra i hullet nu. 
Efter kastrationen ökade hennes aptit ordentligt och samtidigt sjönk ämnesomsättningen kraftigt - precis som det brukar bli för kastrerade hundar. Vi hade inte lärt oss hur lite mat hon faktiskt behöver för att hålla sin vikt, så hon ökade ganska direkt runt magen. Hon har ju tidigare inte velat äta typ alls, och då har ju undervikt varit hennes problem.
Nu får hon 3 dl torrfoder/dag av ett dietfoder med mindre energi än i ett vanligt, medan Silas får 7 dl torrfoder/dag av ett foder för aktiva hundar - båda är spannmålsfria. Ändå är han inte direkt överviktig....Men båda får en del hundgodis och tuggben, icke att förglömma. Det innehåller ju oftast mer energi än vanligt foder. Har hunden viktproblem så är det oftast extra-givorna som är problemet. Ostskivorna vid bordet, matresterna vi ger dem från vår egen mat, smakbitar de får av allt möjligt.
Vi har många hundar i detta landet som är överviktiga. Därför är det så enormt bra att de börjat med ett TV-program om detta https://www.svt.se/sveriges-fetaste-hundar/ . Jag tycker faktiskt om den hundtränaren. Han är juste mot hundarna och även mot människorna, det jag har sett. Jag tycker det är bra att det tas upp, att kunskapen ökar. För det är inget lätt problem.
 Tyvärr är det väldigt skambelagt och många påpekar på ett elakt sätt gentemot hundägarna till de feta hundarna. Men det där med skamkänslor i hundägandet är nåt jag alltid har i min tanke. Vi har alldeles för mycket skamkänslor - ofta helt i onödan. Inget gott kommer ur skam, om du frågar mig!
 Silas känner ingen skam över att ösa omkring i nysnön! Näe, han låter hela sin kropp jubla över det kalla, vita. Min man kommenterade i morse "Det är som att ha småbarn" när han såg dem njuta av snön. Ja, de ser verkligen ut att ha SÅÅ roligt!!
Jag får numera allt fler uppdrag som hundinstruktör - mest i form av privatträningar, och jag tycker det är så roligt!
Det gäller verkligen allt möjligt!
Tänk, när jag flyttade till Örebro trodde jag att det var färdigt med att jobba som hundinstruktör. Jag trodde konkurrensen skulle vara för stor, men det har blivit tvärtom. Det är verkligen jätteroligt!
Dessutom är jag så glad över "träningsplanen" jag har precis granne med vårt hem. En stor grusplan där det sällan är andra människor eller hundar. Dit går vi gärna och tränar en stund ibland. Det behöver mina energiska hundar!
Nu ska jag grädda våfflor så de är klara tills vår son kommer hem ifrån helgen i Eskilstuna. MUMS!!

torsdag 16 november 2017

Mys i fruset gräs

En film på mina doggs som gärna rullar och drar magen i gräset när vi är ute och går.
Det är typ världens härligaste, tydligen.

tisdag 14 november 2017

Prov-promenerar i stan

 Vår son spelar innebandy. Vi skjutsar flera gånger i veckan på träningar och matcher runt om i stan och till andra städer. Ofta tar jag då med hundarna i bilen och medan laget värmer upp inför match så går jag och hundarna promenad i närområdet. Det innebär att vi upptäcker många nya ställen hela tiden. Stora öppna fält, fina promenadstråk, vackra vattendrag, tät stadsmiljö mm. är vad vi får se.
 Om man ser till hundars behov så är detta jättebra! Att få vara på olika ställen och känna olika lukter, höra olika ljud är berikande för en hunds hela liv. Hjärnan stimuleras och hunden blir mer nöjd mentalt. Dessutom är det ju en bra  miljöträning
 Många gånger provar vi att klättra, balansera och gå på olika underlag. Hundar älskar det! Även det stimulerar hundens hjärna. Hunden får bättre kroppsuppfattning och självförtroendet ökar i takt med att hunden inser att den klarar att använda sin kropp - precis som för oss människor!
 Lystra har nån gång insett att det lönar sig att kliva ännu längre uppåt, och därför testade hon självmant denna gång att kliva upp på den lilla soptunnan. Såklart fick hon en belöning för hennes uppfinningsrikedom. Jag gillar ju att hon tar för sig och använder sin fantasi.
 Nämen, nu fick Lystra nåt i munnen....Eländiga mustasch!
Men nu är det ju "No-shave-november" så den får vara kvar ändå
 Lystra och Silas har fått ännu fler mentalt simulerande aktiviteter den här veckan. Jag har köpt flera stycken Kong som jag stoppar full med hundarnas vanliga mat(mixat med färskfoder och lite annat gott). Sen stoppar jag den i frysen och tar fram vid nåt bra tillfälle. De ägnar sedan närmare en timme åt att äta sin mat. OJ, vad de blir trötta efteråt, ska ni veta! Prova, vetja! Där har du ett naturligt beteende hos hunden som blir stimulerat - att få leta upp sin mat och kämpa för att komma åt den. Oerhört simulerande.
Och mina matvägrare till hundar äter faktiskt en aaaning bättre då. Att jag inte har kommit på det här tidigare. En Kong kostar en hel del, vilket har hindrat mig från att köpa flera stycken, men nu till slut köpte jag 3 st som jag hela tiden håller fulla med mat, färdiga att ta fram från frysen.
Jättebra aktivering och om då hundarna äter bättre så är det ju en extra vinst.
I helgen som var tränade vi lydnad igen. Dessutom tränade jag hundarna att, en i taget, sitta och vänta i bilen medan jag tränade den andra hunden. Jättenyttigt för båda, men främst för otåliga Silas.
Vi tränade utgångsposition, fotgående, inkallning men också en del vardagslydnad såsom stoppsignal och följsamhet.
Båda hundarna älskar att träna men är väldigt olika varandra. 
Lystra är noggrann och man liksom ser i blicken hur hon tänker. Fort går det ändå. 
Silas slarvar och härjar, men med mer och mer fokus ändå. Han gissar lite mer, tappar fokus ibland och upptäcker viktigare saker ibland. Det går inte att nöta med honom, medan Lystra nästan mest av allt gillar att nöta samma sak en lång stund. Bäst gillar hon Plattan som vi använder för att träna fotposition och bakdelskontroll. Det är världens bästa moment, tycker hon. Men det är nog mest för att hon fattar exakt vad som krävs av henne numera.
Silas börjar så smått fatta, men slarvar som sagt och tappar tråden ibland. Men så är han ju väldigt ung, också. Och väldigt energisk!

söndag 12 november 2017

Höst/vinter?! Men Fars Dag är det i alla fall!

 Silas har hittat löv!! Han hörde nog lövhögen ropa på honom att han faktiskt MÅSTE rulla sig som en galning i dem. Det var typ så det såg ut när han löpte amok bland löven där på marken! Visst blev han färggrann ;)
Igår gick jag och hundarna på en av norra jordklotets mest omysiga promenad. Kolmörkt och snöblandat regn med starka vindbyar. Visst låter det toppen. Jag kan säga att den första halvtimmen mötte jag inte en kotte. Det var bara jag i hela Örebro som var så dum som gick på promenad i det där vädret. Men så inatt frös det på och blev tjockt med is på våra cyklar. Hujeda mej för den här perioden. Nu vill jag ha vår!! Kan man få det, eller?!
Såhär såg hundarna ut idag när jag gjorde i ordning helstekt kyckling och en farsdagstårta. Silas har precis nu fått tillräcklig kroppskontroll för att hoppa upp på sittbänkarna med bibehållen balans. Det vågade han aldrig göra tidigare. Vi trodde nog att det skulle förbli förbehållet Lystra att kunna sitta med oss vid köksbordet, men så plötsligt satt Silas där och såg smått snopen ut. För att inte tala om hur snopna VI blev av att han lyckades hoppa upp och sätta sig där.
Så nu är det trångt vid matbordet ibland. Vi får ofta säga åt dem att hoppa ner, men vår ambition är inte att de inte nånsin ska få hoppa upp, så de är lite förvirrade kring vad som egentligen gäller.
Tur att Silas har blivit lite mer lyhörd de senaste månaderna, för förut var det som om det vi sa bara rann av honom. Nu lyssnar han och faktiskt reagerar på våra önskningar.
En sak är säker - Lystra har börjat ta för sig mer sedan Silas kom. Förut var hon så väldigt mån om att alltid göra rätt. Nu provar hon lite mer var gränserna går. Eftersom jag är den typ av hundägare som gillar hundar som vågar ta för sig, så uppskattar jag det faktiskt. Det är ett tecken på ökat självförtroende, vilket bara är av GODO! You go, girl!!
Ett litet filmklipp från en av våra promenader, kanske? Även här tar Lystra för sig. Men det är för att jag faktiskt har berömt henne när hon gjort det. Nu har hon börjat ta för sig så mycket så jag har slutat berömma och till och med bromsar henne ibland. Men det är också bra!
Fullt ös, medvetslös.
Nu ska vi ha kalas! Höres!